Echo
Jag har pendlat mellan glädje, oro, sorg, frustration och lättnad idag.
''Jag är framme.''
En dröm för många. Iallafall för dem som inte vet sin plats här i världen. Såna som jag.
Jag vet vad jag vill, men hur fan tar jag mig dit? Det låter ju så lätt. men hur fan tar jag mig till? Det känns som att trampa vatten i tjära. Jag blir trött, jag trampar och trampar, men jag sjunker vilket som.
Kan jag inte få en önskan? Jag önskade att jag kände mig själv. Jag önskade att jag visste vem jag var. Jag skrapar då och då på ytan, men det känns som om det krävs en rejälv grävmaskin för att ta mig igenom det där tjocka lagret med skit som bara står i vägen för allt och alla.
Det där skrattet räcker inte långa vägar.
Kommentarer
Trackback
